Skatteverkets författningssamling

Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2011 års och senare års fastighetstaxeringar

Område: Fastighetstaxering

Utkom från trycket: 3 september 2010

Dnr/målnr/löpnr:
SKVFS 2010:07
PDF-versionPDF (pdf, 110 kB)

beslutade den 30 augusti 2010.
 
Skatteverket föreskriver med stöd av 6 kap. 1 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) följande.

 

Åkermark

1 §    Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska för beskaffenhetsklasserna 1-5 gälla följande.

Klass 1: Åkermark vars produktionsförmåga är mycket bättre än (mer än 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 2: Åkermark vars produktionsförmåga är bättre än (minst 10 procent men högst 30 procent över) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 3: Åkermark vars produktionsförmåga är normal (avviker mindre än 10 procent från den genomsnittliga produktionsförmågan) inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 4: Åkermark vars produktionsförmåga är sämre än (minst 10 procent men högst 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för området normala.
Klass 5: Åkermark vars produktionsförmåga är mycket sämre än (mer än 30 procent under) den genomsnittliga produktionsförmågan inom värdeområdet och vars brukningsförhållanden är de för värdeområdet normala.
Vid bedömningen av åkermarkens produktionsförmåga förutsätts i samtliga beskaffenhetsklasser att åkermarken tillhör dräneringsklass 1 eller 2.

Om brukningsförhållandena för åkermarken är väsentligt bättre än vad som är normalt inom värdeområdet, ska beskaffenhetsklassen höjas med ett steg. Är brukningsförhållandena väsentligt sämre än vad som är normalt inom värdeområdet ska beskaffenhetsklassen sänkas med ett steg.

2 §    Vid klassindelning av värdefaktorn dränering ska för dräneringsklasserna 1-3 gälla följande.

Klass 1: Åkermark som är tillfredsställande dränerad genom plantäckdikning.
Klass 2: Annan åkermark än sådan som tillhör klass 1, om den är tillfredställande dränerad eller självdränerande.
Klass 3: Åkermark som är otillfredsställande dränerad.
Om befintligt huvudavlopp inte medger tillfredställande avrinning, ska dräneringsklassen sänkas ett steg.

Betesmark

3 §    Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska för beskaffenhetsklasserna 1-5 vid normala bruknings- och torrläggningsförhållanden gälla följande.

Klass 1: Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som ligger i anslutning till brukningscentrum.
Klass 2: Betesmark som är bättre (har mer än 30 procent högre avkastning och kvalitet) än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet men som inte ligger i anslutning till brukningscentrum.
Klass 3: Betesmark vars avkastning och kvalitet är normal (avviker med högst 30 procent från vad som är genomsnittligt) inom värdeområdet.
Klass 4: Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet.
Klass 5: Betesmark som har sämre (mer än 30 procent lägre) avkastning och kvalitet än vad som är genomsnittligt inom värdeområdet och som kan förväntas bli tagen i anspråk för virkesproduktion inom en nära framtid.

Produktiv skogsmark

4 §    Värdefaktorn bonitet ska bestämmas med ledning av Skogshögskolans boniteringssystem.

Länsgrupp Bonitetsklass (medelbonitet i skogskubikmeter per hektar och år)
  E D C B A
1. BD län 1,0-1,7 1,8-2,2 2,3-3,2 3,3-4,4 4,5-
2. AC och Z län 1,0-1,9 2,0-2,8 2,9-4,0 4,1-5,0 5,1-
3. Y län 1,0-2,8 2,9-3,7 3,8-5,0 5,1-6,0 6,1-
4. X län 1,0-3,1 3,2-4,5 4,6-5,8 5,9-6,7 6,8-
5. W län 1,0-2,5 2,6-3,7 3,8-5,8 5,9-7,7 7,8-
6. S län 1,0-3,1 3,2-4,9 5,0-7,2 7,3-8,7 8,8-
7. AB, C, T och U län 1,0-4,2 4,3-5,9 6,0-7,8 7,9-9,4 9,5-
8. D, E och H län 1,0-4,2 4,3-5,9 6,0-8,4 8,5-10,5 10,6-
9. I län 1,0-1,9 2,0-2,8 2,9-4,1 4,2-5,8 5,9-
10. F, G, M och O län 1,0-4,5 4,6-6,8 6,9-9,3 9,4-11,2 11,3-
11. K och N län 1,0-5,0 5,1-7,3 7,4-9,9 10,0-11,9 12,0-
6 §    Indelningen av värdefaktorn kostnad i kostnadsklasserna 1—9 ska bestämmas med hänsyn till föryngrings- och röjningskostnader, avverkningskostnader, terrängtransportkostnader samt timmerutfall och kvalitet.

För kostnadsklasserna ska följande relationer gälla.

Kostnadsklass Kostnadsrelation
1 0,700
2 0,775
3 0,850
4 0,925
5 1,000
6 1,075
7 1,150
8 1,225
9 1,300
7 §    Indelningen i kostnadsklass ska göras med ledning av kostnadsklasspoäng. Den kostnadsklasspoäng som ska gälla för kostnadsklasserna 1—9 samt indelningen av kostnads- och kvalitetsfaktorer till grund för poängberäkningen framgår av bilaga 1.

Kostnadsklasspoängen för en kostnadsfaktor och för en kvalitetsfaktor utgör delsumma för denna faktor. De sammanlagda delsummorna för en värderingsenhet utgör kostnadsklasspoängen för enheten om inte annat följer av 9 §.

8 §    Kostnadsklasspoängen för en värderingsenhet ska åsättas i enlighet med vad som anges i bilaga 2 (skogsbeskrivning). Genomsnittlig kostnadsklass för samtliga värdeområden framgår av bilaga 3.

9 §    Sedan delsummorna för de olika kostnads- och kvalitetsfaktorerna har beräknats enligt 7 och 8 §§ kan varje delsumma för sig jämkas, om sådana kostnads- och kvalitetsförhållanden som anges i skogsbeskrivningen enligt 8 § föreligger för värderingsenheten och dessa förhållanden medför särskilt höga eller särskilt låga kostnader.

Jämkning kan också ske, om på grund av andra förhållanden än som anges i skogsbeskrivningen, poängsumman för en kostnadsfaktor eller för en kvalitetsfaktor uppenbarligen ger en felaktig bild av de förhållanden som faktorn avser.

10 §  Värdefaktorerna virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd ska bestämmas i hela skogskubikmeter per hektar.

Varje skogskubikmeter per hektar ska utgöra en klass.

11 §  För skogsinnehav under 30 ha ska värdefaktorn virkesförråd, i enlighet med bilaga 5 a (skogstabell M) till 1 kap 19 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199), klassindelas med hänsyn till totalt virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter per hektar enligt följande.

Område Klass för totalt virkesförråd
    1 2 3 4 5 6 7 8 9
I Del av Z, AC och BD län (5)-24 25-39 40-54 55-69 70-84 85-99 100-114 115-129 130-
II Del av Z, AC och BD län samt I län (5)-29 30-49 50-69 70-89 90-109 110-129 130-149 150-169 170-
III W, X och Y län (10)-54 55-79 80-99 100-119 120-139 140-159 160-179 180-199 200-
IV AB, C, D, E, O, S, T och U län (20)-69 70-99 100-124 125-149 150-174 175-199 200-224 225-249 250-
V F, G och H län (25)-74 75-104 105-129 130-154 155-179 180-204 205-229 230-254 255-
VI K, M och N län (25)-84 85-119 120-154 155-179 180-204 205-229 230-254 255-279 280-

Tomtmark

12 §    Vad som sägs i 1—6 §§ Skatteverkets föreskrifter (SKVFS 2008:4) om värderingen vid förenklad fastighetstaxering av småhusenheter 2009 ska tillämpas även ifråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet. Dock ska vid klassindelningen av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden följande beaktas. Värderingsenhet på vilken det finns småhus, som enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, utgör brukningscentrum för lantbruksenhet, och som enligt 12 kap. 3 § FTL ska jämställas med självständig fastighet, ska indelas i klass 1.

 

Småhus

13 §    Vad som sägs i 7—14 §§ Skatteverkets föreskrifter SKVFS 2008:4 om värderingen vid förenklad fastighetstaxering av småhusenheter 2009 ska tillämpas även ifråga om småhus ingående i lantbruksenhet. Dock ska, vid klassindelningen av fastighetsrättsliga förhållanden, småhus, som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet enligt 8 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), indelas i klass 1.
 Beträffande 8 § i nämnda föreskrifter ska i stället gälla att med boyta avses boarea enligt Svensk Standard (SS) 21054:2009 och med biyta avses biarea enligt SS 21054:2009

 

Ekonomibyggnader

14 §    Vid klassificering av värdefaktorn storlek ska med värdringsenhetens yta på marken avses byggnadsarea enligt SS 21054:2009.

15 §    Värdefaktorns ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs i bruk eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeåret ska vara 1929. Värdefaktorn ålder ska anges i hela år.
Har byggnaden varit föremål för påtaglig om- eller tillbyggnad eller påtaglig förbättring ska värdeåret jämkas.

16 §    Vid klassindelning av värdefaktorn beskaffenhet ska vad som  anges i bilaga 4 gälla.

 

Storlekskorrektion

17 §    Vid bestämmande av storlekskorrektion för lantbruksenhet ska med medelstor lantbruksenhet enligt 7 kap.4 a § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) förstås en lantbruksenhet vars sammanlagda riktvärde utgör 700 000 kronor.

 

Indelning i värdeområden och provvärderingsområden

18 §    Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för ekonomibyggnader, åkermark och betesmark (riktvärdekarta J) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 5¹.

 
19 §    Indelning i värdeområden och provvärderingsområden för produktiv skogsmark och skogligt impediment (riktvärdekarta SK) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 6¹.

20 §    Indelning i värdeområden för småhus och tomtmark till småhus på lantbruksenhet (riktvärdekarta LS) fastställs på det sätt som framgår av bilaga 7¹.

___________

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 september 2010 och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering 2011 och därefter vid särskilda fastighetstaxeringar till och med 2013.

¹Bilagan utesluten här. Den finns tillgänglig hos Skatteverket och på www.skatteverket.se.

Länk till bilagorna >>





Skatteverket